Sjutton också
Det har åskat och regnat rejält inatt. Det verkar fortsätta även idag. Det blir en innedag idag, minsann.
Lågpris
Om en vecka har jag och Calle vårt "farewell". Det innebär att vi blir avtackade och förväntas hålla ett litet tal. Jag måste börja förbereda mig. Vad ska jag säga? Mer än det vanliga som alla säger, kul att ha varit här, men skönt att åka hem,
lärt känna många nya och kommer aldrig att glömma er!
Skulle vara roligt att hitta på något annorlunda, att få folk att skratta kanske. Gråta tänker jag inte göra i alla fall. Det ligger inte för mig.
Idag ska en fyra dagars lång regnperiod börja. Kanske inte spöregn hela tiden men av och till. Så på med regnstället och bit ihop.
Ödla, ko och midsommarstång
Kom då att tänka på den här....
...ödlan vi såg i oktober. Den stod mitt i vägen och trodde den var osynlig. Jag tvärnitade och backade och den satt kvar. Vi samlades runt den (mina arbetskamrater och jag) och kunde gå närmare och närmare innan den som i ultrarapid lyfte den ena benet och började smyga bort från oss. Det var rätt roligt.
Vad vore en promenad utan kor? Inte mycket. Tror jag gillar kor.
Ferdinand och korkeken?
En albinokalv?
Jag tror skylten varnar för en sänka i vägen som kan vara vattenfylld, eller? Men det är ju ingen varningsskylt direkt och det är en enorm sänka.
Sista bilden påminner mig om en midsommarstång.
Det blir ingen marockansk affär imorgon heller. Vi skjuter upp det till söndag eftersom Calle ville (?) följa med.
Kanske vill han hålla i plånboken?
Städa, igen
Och idag får jag göra om samma sak eftersom ingen i det här landet tar som regel tar av sig skorna hos folk. (inte jag heller). Vet att det är vanligt i andra länder också men vad resulterar det i? Jo, man drar in en massa skit med skorna som måste städas bort av den som är hemma hela dagarna (läs mig). I stort sätt de enda gånger jag tagit av mig skorna hos folk är hos svenskarna. Vi har en annan skokultur helt enkelt.
En försvårande omständighet är naturligtvis att golven är så innibombens kalla här på vintern. Vem vill gå i strumplästen och frysa fötterna av sig?
Blir nog ingen marockansk affär idag. Solen skiner idag - regn i morgon. Bättre åka imorgon.
Kom på att jag kanske hinner kolla resterna av bokrean när jag kommer hem.
Lätt klädd idag
Packade ner alla mina kläder igår som jag tänkte jag inte skulle behöva mera. Tolv timmar senare packade jag upp det första plagget. Idag har det nämligen varit 20 grader och strålande sol och jag kände att jag behövde en lättare kofta som inte är svart.
Nåväl jag har några dagar till på mig att ångra mig och justera min packning men sen är det "gocke".
I morgon blir det marockansk affär för mig. Om jag kommer ihåg det ska jag ta med mig kameran.
Inte vilken tisdag som helst
Hade tänkt baka men jag har inte sett någon mandelmassa och mandelkvarnen är hemma så.....
....det får bli skådebröd. Suck!
Lådberg
Blev full i skratt i morse. När jag steg upp sken solen och jag tänkte att jag skulle passa på att tvätta handdukar som aldrig hinner torka mellan duschar och därför fort börjar lukta illa. Ur torksynpunkt måste man passa på när solen skiner.
Sagt och gjort så laddar jag maskinen och hinner bara trycka på startknappen så börjar det regna. Hahaha.
Men som tur var var det bara en skur och resten av dagen blev ganska fin faktiskt. Tvätten torkade!
I kväll hade vi inget att göra så vi startade att packa. Alla lådorna kom fram och jag la ner de kläder jag inte behöver på ett tag = sommarkläderna.
Måste ju kolla så att de kläder jag behåller ryms i resväskan. Vill inte stå här sista dagen och hoppa på väskan eller, ve och fasa, behöva slänga sånt jag behöver.
Så här såg det ut när vi vek ut våra lådor.
Småplock är det allra jobbigaste tycker jag. Man tror man packat klart och sen dyker det upp sak på sak, smågrejor som inte tar så stor plats men tillsammans fyller de upp en låda eller två.
Måste hinna till den marockanska affären en bit utanför staden som har så mycket fina saker. Kanske ska jag köpa en bricka.
Hur som helst, fortsättning följer med vårt packningsäventyr.
Gymmet
Har nu varit på gymmet. OCH vet ni vad mannen bakom disken sa när jag sa att det var sista dagen och att jag åker till Sverige om tre veckor?
Jo, han sa: "Det är ok om du vill fortsätta komma hit tills du åker till Sverige." Och då sa jag: "För hur mycket pengar? 0ch då sa han: "Inget, gratis" (all denna konversation var naturligtvis på engelska)
Fattar ni. Jag kan fortsätta träna, gratis tills jag åker hem. Treeevligt!
Fryser
Man får blåskatarr av att sitta på toan.
Idag 8 grader ute klockan 10. (9 svensk tid) Jaja jag vet att ni har minusgrader, men ändå.
Min sista dag på gymmet idag. Så fort gick tre månader. Från att de första veckorna ha stått på crosstrainer i 40 minuter, sedan använt maskinerna för armarna och avslutat med en del sittups, så har jag utvidgat crosstrainer till 60 minuter maskinerna och sittupsen är väl de samma men nu går jag raskt minst 20 minuter på löpbandet också. Och då menar jag raskt. Så visst kommer jag att sakna gymmet (om inte annat för att det är så varmt och skönt där!).
Men gym blir det hemma också men måste hitta ett i närheten med crosstrainer.
60 minuter är en lång tid om det inte är något bra på tv:n. Ser oftast på Eurosport eftersom bilderna i regel talar för sig själv och jag kan strunta i ljudet. De spelar hög musik på mitt gym, vet ni.
Tänkte senast jag var där att det är otroligt många ljud runt omkring mig. Först musiken, sen ljudet från tv:n. Det finns minst10 apparater och ibland är de på allihop med olika kanaler och olika volym. Sen är det ju alla som pratar runt omkring en. Maskinerna låter lite och stundtals flåsar jag och telefoner ringer osv. osv.
En dag hade jag en kille bredvid mig som fick sex samtal (inte sexsamtal!) under tiden han stod på crosstrainer. Men hallå, våga stänga av telefonen när du tränar!
Den mest sanslösa sporten, enligt mig, att titta på måste vara backhoppning eller så är det snooker. Vet inte, båda är dödligt tråkiga, tycker jag.
Som toppplacering kommer skidskytte (men ärligt talat , ska det vara så svårt att först åka skidor och sen skjuta?)
Jag ser gärna fotboll, tennis eller slalom också.
Idag tror jag det blir fotboll på en israelisk kanal eftersom de sänder repris på snooker på Eurosport. Blää!
Nä, nu måste jag förbereda lunchen.
Städa
Vad vi vet idag så finns det ingen som övertar vår lägenhet från FN i alla fall. Men jag vill ju inte lämna en skitig lägenhet för det
Sen är det ju det som vi har köpt. Husgeråd, fläkt och skrivbordslampa - finns det någon som vill ta över det, tro? Och det som vi tog med oss från Sverige som vi visste redan då att vi skulle lämna - dammsugaren (tyvärr slut på påsar), mattan, värmeelement. Vem behöver dom?
Orbitreken från Tv-shop som jag tränat sönder dumpar vi i en container. Orkar inte reklamera den.
Jag tror att vårt bagage kommer att väga mindre på hemvägen..
Passion
Den klart godaste frukten jag ätit här måste vara passionsfrukten jag fick plocka direkt från trädet hos den irländska familjen. Så söt och kraftig i smaken kan jag lova att man aldrig hittar hemma.
Hos dem växte även söta apelsiner, och då menar jag både till utseende och smak! Ganska små men gooooda.
Vi har ju tyvärr bara sura citroner men man får väl vara nöjd med det passar ju till G&T i alla fall. Och min citrondricka förstås.
Nu har vi betalt vår sista hyra så jag tänkte "fira" det med en sista judisk högtid:
Purim Ordet betyder "lott"
Denna judiska högtid firas till minne av hur Esther räddade det judiska folket från att utplånas i den babylonska fångenskapen för sådär 2500 år sedan. Under åren 597-582 BCE invaderades Israel tre gånger av babylonierna och hela det judiska folket fördes bort som krigsbyte till nuvarande Iran. Efter hand blev judarna bofasta i det nya landet, men de behöll sin identitet och fortsatte att drömma om Israel. Någon gång giftes den vackra judiska flickan Esther in i kung Ahashverus harem. När kungens rådgivare Haman hade beslutat att mörda alla judarna lyckades Esther i sista ögonblicket övertala kungen att överge den ödesdigra planen. Haman hängdes i galgen han hade förberett åt judarna. I stället för att annulera ordern om att döda judarna, så lät Ahashverus judarna beväpna sig och döda sina fiender. När det babylonska kungadömet själv besegrats av perserna tilläts judarna återvända till Israel, år 537 BCE.
Purim är en glad högtid. Barnen firar med att klä ut sig, och med en samling barnvisor och danslekar som många städer och bostadsområden arrangerar utomhus.
I synagogan är det tradition att ta med smällare och skallror och föra ett väldigt oväsen varje gång Hamans namn nämnes under gudstjänsten.
Vädret
Enligt väderprognosen skulle det vara skitväder, regn och kraftig blåst idag. Så döm om min förvåning när jag vaknar och solen skiner.
Molnen låg svarta över Golan men just där vi bor var det klarblå himmel och solen värmde alldeles fantastiskt. Blåste gjorde det dock. Tog en sakta förmiddagspromenad och när jag kom tillbaka la jag mig på solsängen. Upptäcke att jag nog skulle ta på mig bikinin, gör så, la mig igen och solen gick i moln. Naaaturligtvis, vad annars. Blev sur och gick in och hann egentligen bara stänga dörren så började det regna och åska. Jaha, så fort gick det.
Man har ingen koll på hur det ser ut bakom kullen. Tur jag hann in i alla fall!!!
Kanske vänder det tillbaka lika snabbt?
Chipsfortsättning
De var lite tjockare, lättsaltade och, som Calle sa, smakade mycket "pären". Men lite roliga är de i alla fall.
Nu får vi snart främmande. Ha en trevlig fredagskväll!
Chips
...blåa chips gjorda på naturliga blåa potatisar med bara naturliga ingredienser. Låter väldigt nyttigt, eller hur?
Men på förpackningen ser de lila ut. Måste komma ihåg att ta ett kort när jag öppnar påsen. Vill inte göra det redan för då hinner de bli sega innan kvällen.
Det ska bli regn i helgen. Tråkigt.
Ofärdigt
Men det är ju inget mot Blondinbella & Co. Där gäller det att skriva flera om dagen för att fånga ungdomarnas intresse och deras behov av fart, fläkt och ombyte. Har dessutom missat att man bör skriva om mode också. Sorry, helt ute.
Men hur som helst så har jag skrivit tre idag. Hoppas ni orkar läsa dennna ofantliga mängd.
Jag tycker att med mina 124 inlägg kan det vara lite svårt att komma ihåg vad jag skrivit om alla gånger. Visst kan jag gå tillbaka och kolla men det känns lite jobbigt så med risk att jag upprepar mig så tänker jag visa en bild på ett halvfärdigt (kanske inte ens det) hus.
Sådana här hus finns det ett av i nästan alla kvarter. Visst varierar "färdighetsgraden", detta är bland det "ofärdigaste" jag sett men en sak har de gemensamt - ingen arbetar på dom.
I de arabiska länderna vi besökt finns det också den här typen av hus och där är det visst så att så länge ditt hus inte är färdigt så behöver du inte betala skatt. Kanske är det så här också.
Men jag kan ju tycka att börjar man att bygga ett hus vill man väl få det klart någon gång och flytta in. Har de inte betalt pengar för tomten och "skelettet"?
Får en känsla av att de fått slut på pengarna och helt enkelt gett upp.
Ger upp gör jag nu. Nu får det vara slutbloggat för idag.
Promenad
Jag hade ett mål att gå hela vägen, innan jag lämnar Tiberias, men var osäker hur långt det skulle vara.
Idag fattade jag beslutet om att promenade skulle bli av. Beväpnade mig med vattenflaska och kamera (kan ju hitta något att plåta) och började min vandring.
Inte så varmt idag, behagligt vandrarväder med andra ord.
Det tog exakt en timme från mitt hus till platsen där grusvägen möter asfaltsvägen och där jag vände. Hade räknat med kanske en och en halv så det fanns ju ingen anledning till oro. Dessutom tog det exakt en timme tillbaka också. Snacka om att hålla stabil marschfart.
Ni ser sjön till höger.
Ser ni hur "mjuka" kullarna är?
Här tittar staden fram.
Om jag såg några djur? Ja, kossorna var där och sen såg jag något som jag tror var en räv. Såg den väldigt hastigt och den ville inte vara med på bild. Sen var det ju fåglarna (som inte heller ville vara med på bild) och så hörde jag fåren bräka på avstånd. Inga hästar dock.
En skön promenad var det och ett mål uppnått. Få se nu vad som står på tur......
Hagel
Men ärligt talat så har jag börjat fundera på hur mycket snö det kommer att vara i Umeå när vi kommer hem. Läser mina anteckningar om vädret från förra året i mitten av mars. De säger att den 10 mars var nästan alla cykelbanor snöfria.
Kollar in Accuväder på nätet och där är det ingen blia i sikte de närmaste 15 dagarna.
Var sjutton gjorde jag av min dunjacka. Och mina vinterskor - kastade jag dom som jag hade tänkt, eller?
Vantarna vet jag med säkerhet att jag kastade för det var hål i dom. Åh, vad jobbigt!
Citrondrickan är klar och upphälld men jag har ännu inte bestämt mig för om jag tycker om den eller inte. Smakar inte som den köpta. Kanske för mycket socker eller kanske för lite?
Igår reserverade jag en bok på bibliotekets hemsida som jag förhoppningsvis kan hämta någon gång efter att jag kommit hem. Det ingår i min "snart ska jag hem" profil.
Kommer ni ihåg mina hibiskusblommor jag köpte i höstas någon gång? Det blev inte riktigt det blommande fyrverkeri jag hade tänkt mig. Men det blir sällan som man tänkt sig, eller hur?
De har tappat många blad men nu ser jag några knoppar på den ena. Lär väl inte hinna se dom utslagna, tror jag.
Tog en långpromenad idag. Men jag återkommer till den.
Bönor och gubbar
Försöker äta upp det som finns i skafferiet men jag måste erkänna att det går trögt med ärtsoppan och de bruna bönorna.
Tror vi skänker bort de burkarna.
Köpte...
...jordgubbar idag på marknaden. De ser fina ut va?
Tyvärr är de lite sura och de smälter inte så där underbart i munnen. Men det blir gott med glass eller grädde till.
24 kronor för ett kg.
Har jag förresten berättat att jag två månader i höstas sparade matkvitton och räknade ihop vad en månad kostade för oss med mat? Det landade på 2600 shekel ganska precis och det var ungefär samma summa båda månaderna . För att räkna om det till svenska kronor får man ta gånger två. Så 5200 kr för en månads mat, frukost, lunch, middag osv, med varken oxfilé eller hummer. Säsongen frukt och grönsaker och lite glass emellanåt. En del halvfabrikat måste jag väl erkänna men ändå. Maten är dyr här nere, helt klart.
Ska bli intressant att kolla hemma, har hört att matpriserna ökat . Men jag kommer garanterat att köpa en oxfilé den första veckan. Jag lovar!
Citrondricka
Ska stå under natten och sen silas. Hoppas det blir gott. De gröna bladen är mynta.
Sorg
hade kattsnuva. Det visste vi för det var ett himla nysande och snuvan rann och ögat var inflammerat. Vissa dagar åt den dåligt också och den låg mest och vilade.
Tyvärr så hann Carl-Gustav (katten alltså) bara vara på OP:et någon vecka innan han fick feber och dog.
Det känns tråkigt naturligtvis men jag är övertygad om att katten fick en trygg och kärleksfull sista tid, först här med oss och sen med killarna på OP:et.
Katten var en av två katter som förändrade min syn på katter litegrann. Dessutom blev jag inte snuvig av dom. Men jag tycker fortfarande att de är sötast när de är små.
Vila i frid lilla katt.
Nu blommar löken!
Hyacint i blått
En Lupin om jag inte ser fel.
Tyvärr har vi annat som växer också. Inne på vår toalett växer den här:
Ser ut att vara mögel men det luktar inte.
Torkar bort det ibland men det kommer tillbaka. Första gången jag torkade gick det hål i mitten Ooops!
Måste vara fukten i "vinter" som är boven. Fanns inget i somras.
Måste sluta med en trevligare bild:
Härliga tider
På tal om att värma så är det varmt idag och soligt. Sitter ute och gosar i värmen. Hur har ni det?
På min promenad idag var det rena rama grönskan i skogen:
De flesra träden behåller sina löv året om här. Men här är en som byter. Tyvärr blev knoppen lite suddig:
Djuret och staden:
Tyvärr har vi fortfarande bara 16 grader inne om vi inte värmer upp lägenheten. Hoppas det vänder snart.
Calle lider ännu av influensan. Svettas och fryser om vartannat och hostar. Speciellt om nätterna.
Han som smittade oss blev inte frisk förrän efter en månad!
Själv mår jag bra!
Mera om Egypten
Mest sannolikt är att man använde byggställningar för att få upp stenblocken. Men man vet inte om byggställningarna var byggda runt pyramiden eller rakt uppåt. Stenbumlingarna transporterades med båt på Nilen som då flöt alldeles vid platsen där nu pyramiderna står.
När man tittar åt ett håll ser man pyramiderna och sedan sand och mera sand och det känns som om man är i öknen. Men vänder man sig om ser man Giza som växt sig närmare och närmare. Underlig känsla.
Vi besökte Egyptiska muséet. Ett oerhört stort museum med många skatter, statyer och naturligtvis Tutankamos mask.
Värdefullt med guide där.
Vi lärde oss att en gammal kung byggde en relativt liten gravkammare eftersom han ville få den färdig innan han dog. Ingen kung byggde klart en annan kungs gravkammare.
Mumifieringen var en kostsam historia som dessutom tog ca 70 dagar. Syftet med mumifieringen i det forntida Egypten var att bevara kroppen för att man skulle fortsätta må och se bra ut i dödsriket. Mumien var en förutsättning för evigt liv.
Man plockade ut fyra utvalda organ, lever, lungor, magsäck och tarmar. Hjärtat fick vara kvar. Man tog även ut hjärnan. Det gick till så att man tog ett verktyg som var avlångt med en krok i ena änden och grävde djupt in genom näsan upp till hjärnan. Hjärnan var dock inget som sparades. För de gamla egyptierna var hjärtat det viktigaste organet för ett liv efter döden.
Egyptierna mumifierade även sådana djur som betraktades som heliga, exempelvis katter och hökar. Här en krokodil:
Besökte en papyrusfabrik. Växten papyrus skördas, "skalas" och skärs i tunna stimlor. De tunna strimlorna bankas och kavlas så vätskan försvinner. De läggs sedan i vatten och ju längre de ligger i blöt ju mörkare blir de .
Efter blötläggningen tas strimlorna upp och läggs i press, vågrätt och lodrätt på varandra. Sim salabim, du har ett papper att skriva eller rita på.
Det fanns massor av olika målningar och storlekar att välja mellan. Vi köpte en papyrustavla med Tutankamos mask.
Nu ska jag berätta om det som var mest irriterande. Nämligen DRICKS.
I Egypten förväntar sig alla dricks och det är så osvenskt som det kan bli. Den man som rullade vår väska till rummet på båten stod och stampade i väntan på en peng. Han visade oss sänglampan, stampade lite mera. Han visade oss toaletten, stampade ännu mera. Till saken hör att vår guide hade berättat att det på båten sker en insamling i slutet av turen av drickspengar som sen delas lika mellan alla som arbetar på båten. På det viset får även kocken i köket som man aldrig ser sin del. Kändes bra tyckte vi och blev därför oerhört irriterad på väskrullaren.
Vi hade köpt och betalat en resa med guide och chaufför och ändå förväntades det att vi skulle sticka åt dessa människor en extra peng .
Dessutom oerhört svårt att veta hur mycket man förväntades ges. Kom fram till ganska snart att vi gett för mycket. Tokigt och irriterande system.
Besökte en marknad, souken, i Kairo. Som alla andra marknader så är försäljarna helt galna. Nästan sliter i en för att få sälja. Vilket har den motsatta effekten på oss.
Så fort man tittar eller, ve och fasa, pekar på deras varor så tror de att det kan bli affärer och blir som iglar.
Så tröttsamt.
Vi var också på en alabasterfabrik. De tillverkade saker av olika sorters sten. gråsten, alabaster, en självlysande gul/grön sten, svart sten och blå sten. Efter en del prutande (vilket också är jobbigt i längden) köpte vi en handgjord vas i alabaster. Man kan även stoppa ett värmeljus i den och då kommer de olika skiftningarna i färgerna fram på ett vackert sätt.
Här prövar jag att göra en skål!!!!
Egypten - roligt att ha varit där. Fantastiska byggnader och historiskt sett ett "måste besöka" ställe.
Kairo - den stora, galna bilstaden. Kommer aldrig att glömma skruttiga taxibilar, de ungdomar som cyklade med stora runda brickor på huvudet fulla med bröd i värsta trafikrusningen och fotgängare som tog sig över gatan med livet som insats.
القاهرة
Vad det står?
KAIRO så klart (på arabiska)
En helt galen stad trafikmässigt. Har ju varit i Damaskus och tyckte den staden var lite jobbig med mycket trafik. Men det är ingenting mot Kairo. Helt sjukt mycket trafik. På gator som kanske, om man är generös, skulle kunna vara femfiliga trängdes sju, åtta bilar i bredd. Vår chaufför sicksackade mellan dessa filer som om han inte gjort annat i sitt liv.
Något de var bra på var blixtlåsprincipen. U-svängar var vanliga och blixtlåsprincipen ett måste.
Alla bilar jag såg hade bucklor och/eller skrapmärken. Vi konstaterade snabbt; Aldrig vår Volvo i Damaskus.
Men jag såg inte någon olycka och vår guide sa att det sällan sker olycker. Tar det med en nypa salt tror jag.
Vid ett tillfälle låg vi bakom en vanlig personbil, ingen kombi, med fem passagerare bak, minst två fram och minst ett barn i bagageutrymmet. Calle såg nämligen ett barnhuvud sticka fram (luckan var inte helt stängd).
I Kairo bor det mellan 15 och 20 miljoner människor. Man har byggt städer utanför Kairo och uppmanar folk att flytta ut dit. Bra tanke men sen ska väl de flesta in till Kairo och jobba, eller?
Utsikt från vårt hoteltak. Hotellet låg ca 4 km från centrum. Tyvärr lite "off". Ser ni djuren på taket? En ko och några får. Såg fler tak med djur på i kvarteret. Ja, vad gör man inte för att få lite mjölk och får i kål?
Såg inte en enda barnvagn. De små barn jag såg bars.
Att gå över gatan var förenat med livsfara. En fotgängares strategi var att gå förbi första filen, ev invänta en bil som kommer, gå vidare till nästa fil, invänta osv tills han/hon var över. Många gånger strök bilen nära förbi den gående.
En barnvagn hade aldrig klarat sig över.
Vi satt hela tiden i den lilla minibuss som körde oss från A till B. Bara en gång behövde vi korsa en gata. Hade med oss en guide som gick först. På andra sidan gatan stoppade polisen trafiken för oss. Kändes lite stort.
Väldigt populärt var det att ha päls på instrumentbrädan och en näsdukslåda.
Ett sätt att frakta och ta sig fram på.
Sätt nummer två.
Och sätt nummer tre.
Populärt med bilpyjamaser i stan.
Och vad skulle Kairo vara utan sin Sfinx. Puss på dig!
Det finns mera att berätta om. Det kanske kommer imorgon.
Del två
Vi tog tåget, sleeping car, från Kairo till Aswan. Fyrstjärniga vagnar. Men inte är det samma fyra stjärnor som vi har hemma inte.
Men tvåbäddskupé, frukost och middag serverades och man kunde förströ sig en timme i "club car" med en öl eller nå´t.
Men jag har problem att sova när det rör sig och låter hela tiden. Gäääsp!
Hoppade på vår kryssare efter att besökt dammen i Aswan och ett tempel.
På båten såg alla rummen likadana ut så inte vet jag vad de menade med att vi blev uppgraderade. Men vi hade en fransk balkong och där kunde vi sitta och speja ut över Nilens stränder med en kall Limoncello. Såg människorna bära sina bördor på huvudet och lasta sockerrör på smalspåriga järnvägsvagnar.
Detta är ett exempel på La Dolce Vita på en Nilenkryssare:
Helpension vilket innebär mat, mat och mera mat. Sliskiga efterrätter till middagen som inte går att låta bli. Ser hur goda ut som helst men smakar likadant och är i regel ganska torra. Men man måste ju kolla, kan ju ha fel!
Vad är det med dessa japaner? Såg många unga tjejer som bar munskydd.
Tänk dessa egypter som byggde dessa tempel som är för stora för att få in i kameran. Vad de karvade och hade sig. Alla berättelser de skrev med hieroglyfer och de färger de fick fram som ännu idag finns kvar. Pelare som skulle resas och obilisker som fraktades med båt på Nilen. Gudar som skulle tillbedjas och alla historier om faraonerna. Otroligt säger jag bara.
Här föder en kvinna ett barn. Redan på den tiden skulle barnen komma med huvudet före.
Konungarnas dal i Luxor. Där byggdes gravar för faraonerna under Nya riket, tiden för 18:e till 20:e dynastierna.Dalen användes från ca 1539 f.kr till ca 1075 f.kr och innehåller hittills upptäckta omkring 60 gravar däribland Tutankhamons grav. Nästan alla gravar har råkat ut för plundring.
Tänk att vara arkeolog och upptäcka dessa gravar. Vilken lycka.
Världens största tempel, Karnak i Luxor:
Luxor tempel:
Ja, det finns så många kort som skulle passa in här men jag måste ju välja.
Del tre kommer snart.
Tillbaka
Jag tänker börja bakifrån. Mycket beroende på att bilderna från Egypten ligger på den andra datorn och den är upptagen just nu.
Besök i Hebron idag, onsdag. En stark upplevelse. Livet i Hebron är så otroligt annorlunda mot livet i Tiberias. Har bara sätt bilder på tv och i tidningar förrut nu blev det på riktigt. Det tar ett tag att smälta.
I Hebron såg vi den här slaktaren:
Ja, det är en kamel.
I Jerusalem var det busväder med storm, regn och lite hagel. Missade tyvärr haglet men Calle såg det.
Trots detta blommade mandelträden för fullt.
Gick, som vi tror, en sista gång i gamla stan. Promenerade i Jesus fotspår. Gick Via Dolorosa, den väg som Jesus gick på väg till korsfästelsen. Men det finns de som påstår att det inte alls är den vägen han gick.
Ja, vad ska man tro? Och gammgamla Jerusalem ligger under nygamla och alla är döda sedan länge så...
Så gick på taken lite. Det var annorlunda. De som inte vill trängas med turister och galna försäljare i de smala gränderna i souken kan ta trapporna upp till taket och vara så gott som ensam.
Men jag tror att det tar ett tag att hitta snabbaste vägen. Det var inte lätt att orientera.
Fortsättning följer...
Tu Bishvat
Igår tog jag inte nässpray på hela dagen. Bra va´?
Men den korta eftermiddagspromenaden vi tog framkallade en del hostattacker och flås, så inte är det helt okey, inte.
Har just hämtat vår hyrbil. Det var roligt. Det var manuell växel på bilen. Har inte kört sånt på ett tag nu. Det är mycket uppför här och det är många trafikljus, många tillfällen att måsta stanna, hitta dragläget osv. Fick motorstopp en gång (hihi) och skrattade gott. Ingen tutade dock.
I eftermiddag tar vi så vår hyrbil till flygplatsen och sticker till Kairo. Många och höga kändes hindren ett tag men nu är vi på väg.
Fick dessutom veta att vi får en uppgradering på Nilenkryssningen, från fyra till fem stjärnor. Förmodar att det är hytten som är lite bättre. Tackar, tackar. "Någon" har visst drabbats av lite dåligt samvete?
Glöm en del av det mindre smickrande jag skrev om arrangören i tidigare inlägg. Funkar nu allt är allt gammalt groll borta. Jag är inte den som är långsint! Speciellt inte om jag blir mutad med en uppgradering :)
Vi har utvidgat vår ledighet lite. När vi kommer hem från Kairo tar vi en hyrbil, kör hem och sover några timmar. Lämnar bilen och tar Volvon ner till Jerusalem. Hoppas på ett besök i Hebron. Mer om det senare.
När vi kommer hem är det dags för en ny judisk högtid:
Tu Bishvat = trädens högtid, trädens födelsedag eller trädens nyår.
I år innfaller högtiden den 9 februari.
Liksom de flesta judiska helgerna så är Tu BiShvat förankrad i jordbrukets årsförlopp. I januari-februari börjar sådden, och framför allt så är det rätt tid att plantera nya träd. Tu BiShvat är inte en helgdag.
Det enda som är förknippat med denna dag är att äta någon frukt som växer i Israel och den som kan planterar denna dag ett träd för att hedra jorden och landet Israel.
Många nöjer sig med att äta frukter från Israel, men tanken är ändå densamma. Det är också vanligt att skolbarnen i Israel gör en utflykt.
Ha det!
