Mera om Egypten
Mest sannolikt är att man använde byggställningar för att få upp stenblocken. Men man vet inte om byggställningarna var byggda runt pyramiden eller rakt uppåt. Stenbumlingarna transporterades med båt på Nilen som då flöt alldeles vid platsen där nu pyramiderna står.
När man tittar åt ett håll ser man pyramiderna och sedan sand och mera sand och det känns som om man är i öknen. Men vänder man sig om ser man Giza som växt sig närmare och närmare. Underlig känsla.
Vi besökte Egyptiska muséet. Ett oerhört stort museum med många skatter, statyer och naturligtvis Tutankamos mask.
Värdefullt med guide där.
Vi lärde oss att en gammal kung byggde en relativt liten gravkammare eftersom han ville få den färdig innan han dog. Ingen kung byggde klart en annan kungs gravkammare.
Mumifieringen var en kostsam historia som dessutom tog ca 70 dagar. Syftet med mumifieringen i det forntida Egypten var att bevara kroppen för att man skulle fortsätta må och se bra ut i dödsriket. Mumien var en förutsättning för evigt liv.
Man plockade ut fyra utvalda organ, lever, lungor, magsäck och tarmar. Hjärtat fick vara kvar. Man tog även ut hjärnan. Det gick till så att man tog ett verktyg som var avlångt med en krok i ena änden och grävde djupt in genom näsan upp till hjärnan. Hjärnan var dock inget som sparades. För de gamla egyptierna var hjärtat det viktigaste organet för ett liv efter döden.
Egyptierna mumifierade även sådana djur som betraktades som heliga, exempelvis katter och hökar. Här en krokodil:
Besökte en papyrusfabrik. Växten papyrus skördas, "skalas" och skärs i tunna stimlor. De tunna strimlorna bankas och kavlas så vätskan försvinner. De läggs sedan i vatten och ju längre de ligger i blöt ju mörkare blir de .
Efter blötläggningen tas strimlorna upp och läggs i press, vågrätt och lodrätt på varandra. Sim salabim, du har ett papper att skriva eller rita på.
Det fanns massor av olika målningar och storlekar att välja mellan. Vi köpte en papyrustavla med Tutankamos mask.
Nu ska jag berätta om det som var mest irriterande. Nämligen DRICKS.
I Egypten förväntar sig alla dricks och det är så osvenskt som det kan bli. Den man som rullade vår väska till rummet på båten stod och stampade i väntan på en peng. Han visade oss sänglampan, stampade lite mera. Han visade oss toaletten, stampade ännu mera. Till saken hör att vår guide hade berättat att det på båten sker en insamling i slutet av turen av drickspengar som sen delas lika mellan alla som arbetar på båten. På det viset får även kocken i köket som man aldrig ser sin del. Kändes bra tyckte vi och blev därför oerhört irriterad på väskrullaren.
Vi hade köpt och betalat en resa med guide och chaufför och ändå förväntades det att vi skulle sticka åt dessa människor en extra peng .
Dessutom oerhört svårt att veta hur mycket man förväntades ges. Kom fram till ganska snart att vi gett för mycket. Tokigt och irriterande system.
Besökte en marknad, souken, i Kairo. Som alla andra marknader så är försäljarna helt galna. Nästan sliter i en för att få sälja. Vilket har den motsatta effekten på oss.
Så fort man tittar eller, ve och fasa, pekar på deras varor så tror de att det kan bli affärer och blir som iglar.
Så tröttsamt.
Vi var också på en alabasterfabrik. De tillverkade saker av olika sorters sten. gråsten, alabaster, en självlysande gul/grön sten, svart sten och blå sten. Efter en del prutande (vilket också är jobbigt i längden) köpte vi en handgjord vas i alabaster. Man kan även stoppa ett värmeljus i den och då kommer de olika skiftningarna i färgerna fram på ett vackert sätt.
Här prövar jag att göra en skål!!!!
Egypten - roligt att ha varit där. Fantastiska byggnader och historiskt sett ett "måste besöka" ställe.
Kairo - den stora, galna bilstaden. Kommer aldrig att glömma skruttiga taxibilar, de ungdomar som cyklade med stora runda brickor på huvudet fulla med bröd i värsta trafikrusningen och fotgängare som tog sig över gatan med livet som insats.
