Att bli förberedd

Jag har sedan en tid  kommit till den punkten i mitt liv i Israel att jag öppet pratar om min hemfärd. När Calle först förde det på tal så satte jag händerna för öronen och sa "lalalalala".
Han vet väl hur jag fungerar så därför gav han inte upp utan tog upp det med jämna mellanrum och det fungerade faktiskt och jag är på väg att bli mentalt förberedd på att komma hem. Ibland när jag är och handlar kan jag tänka:
"Undrar om det här är den sista soyaflaskan jag köper i Israel?"
Eller:
"Kanske behöver jag frosta ur frysen när jag kommer hem!"
Men än är det långt till tankar som:
"Åh, det här är den sista kycklingen jag köper i Israel"
Eller:
"Oj, där står vårt flygplan"

Vår katt som vi adopterade...



får ett nytt hem på tisdag. Då kommer pojkarna som arbetar uppe på OP 52 och hämtar honom. Vi har nu bestämt oss för att det är en hane.
De har till och med redan döpt honom. Han ska få heta Carl-Gustav vilket är mycket fyndigt av dem.
Jag har börjat benämna katten vid detta förnamn och Calle fnyser men innerst inne tror jag att han är lite stolt i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0