Mera om lite av varje
Var och handlade igår och såg något jag aldrig sett förrut (tror jag).
Man kan köpa färskt bröd, troligen bakat i affären eftersom det inte är paketerat på något vis. Man tar ett bröd, långfranska typ, lägger den i en påse och betalar i kassan. Så långt allt igenkännbart.
På andra sidan kassan står en maskin, inte så stor men med ordentliga sågtänder. En farbror använde den precis när jag kom.
Man stoppar in sitt bröd och sen delar maskinen brödet så man får lagom tjocka skivor att rosta t.ex.
Många gånger svär jag över att inte jag inte har kameran med mig. Detta var ett sånt tillfälle. Fast det vet de sjutton om jag hade halat upp kameran där mitt bland allt folket. Man vill kanske inte visa sin oerfarenhet riktigt så öppet.
Tänkte på en sak idag. Jag tror att jag aldrig någonsin handlat så oerhört lite kläder ett år som jag har gjort detta.
Jag köpte en tunika och ett träningslinne i Damaskus och en tjocktröja till träningen. Mjukisbyxor för att kura i inne och ett par "ulliga" sockar för samma ändamål. That´s it!
Bara ett par sandaler fast staden svämmar över av skoaffärer.
Varför? Ja det beror nog mest på att jag inte hittar speciellt mycket som tilltalar mig men dessutom så hade jag med mig mycket hemifrån och det känns som det har räckt.
Tillbaka hem kommer det att följa med mindre kläder. Jag kommer att lämna en del urtvättat, fläckigt, strumpor där resåren gått ur sig (verkar vara ett problem här) och skor som är slitna.
Har läst om de som bestämmer sig för att under ett år inte köpa något som anses onödigt. De klarar sig med de kläder, skor, möbler osv de har. De köper mat och mediciner, naturligtvis, men är i övrigt väldigt sparsamma.
Det är ett medvetet val för att få upp ögonen för det oerhörda konsumerandet som finns. Men för min del är det nog mera en slump. Kanske (alldeles säkert) kommer jag att fylla upp min garderob när jag kommer hem.
Nu har jag skurat golvet igen. Har jag berättat om vårt golv i vardagsrum, kök och hall? Det är blanka ganska stora fyrkantiga, ljusgrå klinkers. Spegelblanka som en stilla dag på sjön. Det vill säga om de är rena. Och det är just det de sällan är länge.
Framför allt framför diskbänken och köksbordet. Man spiller vatten och så går man i det med inneskor som varit ute (grrr...) och golvet blir alldeles grisigt.
Hemma har jag en mörkbrun plastmatta som sett sina bättre dagar men har vissa fördelar.....
Hon som bodde här innan oss berättade att hon torkade av golvet varje dag. Men det vägrar jag. Aldrig i livet. Men visst blir det minst två gånger i veckan och däremellan tar jag lite med papper på fula fläckar.
Men en sak har jag funderat över. Ibland känns det som om det är bara jag som ser dessa fläckar. Är det så att jag tittar ner oftare än andra?
Det är dessutom vanligt att kvinnor som kommer hit första gången säger något om golvet och städningen. Jag har hitills aldrig fått den kommentaren av en man. Ni får dra en egen slutledning av detta. Jag har ingen kommentar.
En sak är klar, nu ska jag njuta av det rena golvet!
Man kan köpa färskt bröd, troligen bakat i affären eftersom det inte är paketerat på något vis. Man tar ett bröd, långfranska typ, lägger den i en påse och betalar i kassan. Så långt allt igenkännbart.
På andra sidan kassan står en maskin, inte så stor men med ordentliga sågtänder. En farbror använde den precis när jag kom.
Man stoppar in sitt bröd och sen delar maskinen brödet så man får lagom tjocka skivor att rosta t.ex.
Många gånger svär jag över att inte jag inte har kameran med mig. Detta var ett sånt tillfälle. Fast det vet de sjutton om jag hade halat upp kameran där mitt bland allt folket. Man vill kanske inte visa sin oerfarenhet riktigt så öppet.
Tänkte på en sak idag. Jag tror att jag aldrig någonsin handlat så oerhört lite kläder ett år som jag har gjort detta.
Jag köpte en tunika och ett träningslinne i Damaskus och en tjocktröja till träningen. Mjukisbyxor för att kura i inne och ett par "ulliga" sockar för samma ändamål. That´s it!
Bara ett par sandaler fast staden svämmar över av skoaffärer.
Varför? Ja det beror nog mest på att jag inte hittar speciellt mycket som tilltalar mig men dessutom så hade jag med mig mycket hemifrån och det känns som det har räckt.
Tillbaka hem kommer det att följa med mindre kläder. Jag kommer att lämna en del urtvättat, fläckigt, strumpor där resåren gått ur sig (verkar vara ett problem här) och skor som är slitna.
Har läst om de som bestämmer sig för att under ett år inte köpa något som anses onödigt. De klarar sig med de kläder, skor, möbler osv de har. De köper mat och mediciner, naturligtvis, men är i övrigt väldigt sparsamma.
Det är ett medvetet val för att få upp ögonen för det oerhörda konsumerandet som finns. Men för min del är det nog mera en slump. Kanske (alldeles säkert) kommer jag att fylla upp min garderob när jag kommer hem.
Nu har jag skurat golvet igen. Har jag berättat om vårt golv i vardagsrum, kök och hall? Det är blanka ganska stora fyrkantiga, ljusgrå klinkers. Spegelblanka som en stilla dag på sjön. Det vill säga om de är rena. Och det är just det de sällan är länge.
Framför allt framför diskbänken och köksbordet. Man spiller vatten och så går man i det med inneskor som varit ute (grrr...) och golvet blir alldeles grisigt.
Hemma har jag en mörkbrun plastmatta som sett sina bättre dagar men har vissa fördelar.....
Hon som bodde här innan oss berättade att hon torkade av golvet varje dag. Men det vägrar jag. Aldrig i livet. Men visst blir det minst två gånger i veckan och däremellan tar jag lite med papper på fula fläckar.
Men en sak har jag funderat över. Ibland känns det som om det är bara jag som ser dessa fläckar. Är det så att jag tittar ner oftare än andra?
Det är dessutom vanligt att kvinnor som kommer hit första gången säger något om golvet och städningen. Jag har hitills aldrig fått den kommentaren av en man. Ni får dra en egen slutledning av detta. Jag har ingen kommentar.
En sak är klar, nu ska jag njuta av det rena golvet!
Kommentarer
Trackback
