Resestrul!
Ja då är jag äntligen nere i Israel. Men det var en del vedermödor innan jag kom ner:
På söndagkväll 18.50 stod jag på Alviks flygplats och skulle knappa in mitt reservationsnummer och få ett boardingkort, trodde jag. "Tag kontakt med personalen" stod det på skärmen. Det gjorde jag naturligtvis utan att egentligen bli allt för orolig. Det visade sig att resebyrån hade glömt det allra sista på biljettreservationen. Personalen på Alvik såg vad jag hette, var jag skulle och var jag skulle sitta men sen gick det inte att trycka ut biljetten.
Nu var goda råd dyra och jag ringde resebyrån men där var det bara en telefonsvarare som informerade om öppettiderna. Minuterna gick och jag blev allt mer orolig. Ringde Calle och han satte igång ett stort pådrag nere i Israel för att komma i kontakt med resebyråjouren. Under tiden så köpte jag en enkel till Stockholm för att åtminstonde komma ner dit. Det var delmål ett.
När jag satt på planet för takeoff så var det kanske inte riktigt de känslor jag hade inbillat mig att jag skulle känna som jag kände, som te x saknad, förväntan och lite vemod. Utan det var känsla av högt blodtryck och oro över biljetteländet.
Men så fort jag landade i Stockholm blev jag uppringd vav en tjej från resebyrån som beklagade det inträffade och berättade att nu var allt ok och det var bara att checka in som tänkt nästa morgon.
Jag fick några timmars sömn på hotellet och en intressant historia att komma ihåg.
Nästa morgon hängde jag på låset till restaurangen när de öppnade frukostserveringen 04.30. Tänkt vad många människor det ändå är som äter frukost 04.30 på ett hotell nära Arlanda.
Om ni ska mellanlanda någon gång i Frankfurt så se till att ni har gått om tid. Det är visst den största flygplatsen i Europa var det någon som sa.
Jag landade dessutom på ena kortsidan och skulle genom hela byggnaden till den andra kortsidan. Åtminstonde kändes det så. Jag tror att jag gick i 15 minuter. När jag så äntligen hade koll på vilken gate som var min, och hade tänkt kolla lite parfymer, så var det jättekö till säkerhetskontrollen. Och den gick sakta. Jag tror att jag stod minst 45 minuter i kön.
Vädrets makter var emot Frankfurt den dagen. Snö och mycket friska vindar gjorde att det blev problem med avisning och köer till takeoff. Vi satt i ungefär två timmar i planet innan vi äntligen kom oss iväg.
Så äntligen landade vi i Tel Aviv och resan, som började så olyckligt, slutade lyckligt.
Allt för nu.
På söndagkväll 18.50 stod jag på Alviks flygplats och skulle knappa in mitt reservationsnummer och få ett boardingkort, trodde jag. "Tag kontakt med personalen" stod det på skärmen. Det gjorde jag naturligtvis utan att egentligen bli allt för orolig. Det visade sig att resebyrån hade glömt det allra sista på biljettreservationen. Personalen på Alvik såg vad jag hette, var jag skulle och var jag skulle sitta men sen gick det inte att trycka ut biljetten.
Nu var goda råd dyra och jag ringde resebyrån men där var det bara en telefonsvarare som informerade om öppettiderna. Minuterna gick och jag blev allt mer orolig. Ringde Calle och han satte igång ett stort pådrag nere i Israel för att komma i kontakt med resebyråjouren. Under tiden så köpte jag en enkel till Stockholm för att åtminstonde komma ner dit. Det var delmål ett.
När jag satt på planet för takeoff så var det kanske inte riktigt de känslor jag hade inbillat mig att jag skulle känna som jag kände, som te x saknad, förväntan och lite vemod. Utan det var känsla av högt blodtryck och oro över biljetteländet.
Men så fort jag landade i Stockholm blev jag uppringd vav en tjej från resebyrån som beklagade det inträffade och berättade att nu var allt ok och det var bara att checka in som tänkt nästa morgon.
Jag fick några timmars sömn på hotellet och en intressant historia att komma ihåg.
Nästa morgon hängde jag på låset till restaurangen när de öppnade frukostserveringen 04.30. Tänkt vad många människor det ändå är som äter frukost 04.30 på ett hotell nära Arlanda.
Om ni ska mellanlanda någon gång i Frankfurt så se till att ni har gått om tid. Det är visst den största flygplatsen i Europa var det någon som sa.
Jag landade dessutom på ena kortsidan och skulle genom hela byggnaden till den andra kortsidan. Åtminstonde kändes det så. Jag tror att jag gick i 15 minuter. När jag så äntligen hade koll på vilken gate som var min, och hade tänkt kolla lite parfymer, så var det jättekö till säkerhetskontrollen. Och den gick sakta. Jag tror att jag stod minst 45 minuter i kön.
Vädrets makter var emot Frankfurt den dagen. Snö och mycket friska vindar gjorde att det blev problem med avisning och köer till takeoff. Vi satt i ungefär två timmar i planet innan vi äntligen kom oss iväg.
Så äntligen landade vi i Tel Aviv och resan, som började så olyckligt, slutade lyckligt.
Allt för nu.
Kommentarer
Postat av: Bettan & Pelle
Hej på er
Skönt att det ordnade sig och att du Inger nu är väl framme. Kommit lite snö här i Höga Kusten i natt. Ha det gott. Hälsa med er // Kramar Bettan & Pelle
Trackback
