Måste korrigera ...
Måste korrigera mitt förra inlägg en smula.
Vi var tvugna att vara färdiggrillade till 19.10 och sen kunde vi fortsätta att sitta ute och prata, det var inga problem. Huvudsaken att elden var släckt till solnedgången.
En solskenshistoria:
Rikard skulle skicka brev hem till Sverige och han handlade kort och kuvert. Tyvärr kunde han inte köpa frimärke på samma ställe och efter en del gestikulerande förstod vi hur vi skulle hitta till posten. Utanför posten stod en ung kille, frågade vad vi ville göra och gav oss en nummerlapp. Vi hade nummer 608 och det var nummer 578:s tur att få hjälp.
Vi satte oss ner och njöt av luftkonditioneringen som stod på för fullt.
Efter kanske fem minuter hade tavlan tickat fram till nummer 580 och jag njöt inte lika mycket längre. Förstod att detta kommer att ta tid. Som en del annat också i detta land......
Reste mig och gick till den unga killen vid dörren och frågade om det fanns möjlighet att köpa frimärken någon annanstans.
"Nej, tyärr", svarade han samtidigt som en gammal man tog min arm och visade mig på kölappsmaskinen. Jag visade honom min nummerlapp och ojade mig över den kö som var.
"Jag ordnar det, sa han, följ mig"
Han gick fram till en lucka men fortsatte efter en liten stund till en annan lucka där det stod en kvinna, kanske nummer 580?
Han sa något till kvinnan bakom glaset, la fram pengar och fick frimärkena till Sverige.
Ville kanske inte direkt kyssa mannen men åtminstonde ge honom lite dricks men fick tillbaka det illa kvickt.
Ibland (ganska ofta) kan jag bli irriterad på de som vill gå före i kassakön. Jag vet hur lång tid det kan ta i kön och har jag frysvaror så vill jag hem så fort som möjligt.
Men visst blev jag oerhört glad när denna man struntade i kön och fixade de frimärken vi behövde. Undrar om någon satt på stolen och svor och muttrade för sig själv att det är då höjden att folk tränger sig före.
Vi var tvugna att vara färdiggrillade till 19.10 och sen kunde vi fortsätta att sitta ute och prata, det var inga problem. Huvudsaken att elden var släckt till solnedgången.
En solskenshistoria:
Rikard skulle skicka brev hem till Sverige och han handlade kort och kuvert. Tyvärr kunde han inte köpa frimärke på samma ställe och efter en del gestikulerande förstod vi hur vi skulle hitta till posten. Utanför posten stod en ung kille, frågade vad vi ville göra och gav oss en nummerlapp. Vi hade nummer 608 och det var nummer 578:s tur att få hjälp.
Vi satte oss ner och njöt av luftkonditioneringen som stod på för fullt.
Efter kanske fem minuter hade tavlan tickat fram till nummer 580 och jag njöt inte lika mycket längre. Förstod att detta kommer att ta tid. Som en del annat också i detta land......
Reste mig och gick till den unga killen vid dörren och frågade om det fanns möjlighet att köpa frimärken någon annanstans.
"Nej, tyärr", svarade han samtidigt som en gammal man tog min arm och visade mig på kölappsmaskinen. Jag visade honom min nummerlapp och ojade mig över den kö som var.
"Jag ordnar det, sa han, följ mig"
Han gick fram till en lucka men fortsatte efter en liten stund till en annan lucka där det stod en kvinna, kanske nummer 580?
Han sa något till kvinnan bakom glaset, la fram pengar och fick frimärkena till Sverige.
Ville kanske inte direkt kyssa mannen men åtminstonde ge honom lite dricks men fick tillbaka det illa kvickt.
Ibland (ganska ofta) kan jag bli irriterad på de som vill gå före i kassakön. Jag vet hur lång tid det kan ta i kön och har jag frysvaror så vill jag hem så fort som möjligt.
Men visst blev jag oerhört glad när denna man struntade i kön och fixade de frimärken vi behövde. Undrar om någon satt på stolen och svor och muttrade för sig själv att det är då höjden att folk tränger sig före.
Kommentarer
Trackback
