2 maj
Som svensk är man ju van med att källsortera. Jag personligen har väldigt svårt att inte göra detta hemma, dels för att det är nära (i soprummet) men också för att det känns bra att göra en insats för återvinningen och kanske också att förhindra viss onödigt slit och släng.
Här nere har jag äntligen hittat en vattenflask (hårdplast) återvinning. Det är iallafall det jag tror att det är. En stor bur, dryga två meter, där en massa flaskor ligger slängda. Det verkar bara vara vattenflaskor i olika storlekar. Men det måste undersökas vidare.
Denna bur har jag sett på ett annat ställe också. Det borde finnas fler också i en stad som är av denna storlek. Men någon glas-, metall eller tidningsinsamling har jag inte hittat och det värker i hjärtat då jag, varje dag, kastar sånt som skulle gå att återvinna i soptunnan.
I Israel är det, som i Sverige, förbud att röka inne på restauranger. Det känns bra. Helgen i Damaskus flyttade tillbaka mig i tiden en aning. Där råder rökning tillåten överallt. Kommer ni ihåg hur det var när man var på puben och någon satt och rökte vid bordet intill? Eller när man gick på restaurang och skulle just sätta tänderna i den rödlätta oxfilén, då mannen/kvinnan vid bordet intill tände sin cigarett och middagen blev inte lika mysig längre. Så var det i Damaskus.
Calles norska kollega med fru blev tillfrågade om de ville ha ett rum för icke rökare eller rökare. De är båda rökare och sa "gärna ett rökrum".
"Ah, sa kvinnan vid receptionen, tyvärr har vi inga sådana rum kvar men det går bra att röka ändå på rummet. Vi ställer in ett askfat, det ordnar sig".
Vi fick aldrig välja rum. Det blev ett väl inrökt rum med askfat på toaletten! Nästa gång vet vi att vi kanske kan välja. Eller...? Frågan är ju om det är någon större skillnad i inröktgrad mellan rummen med det förhållningssätt som hotellet har.
Här nere har jag äntligen hittat en vattenflask (hårdplast) återvinning. Det är iallafall det jag tror att det är. En stor bur, dryga två meter, där en massa flaskor ligger slängda. Det verkar bara vara vattenflaskor i olika storlekar. Men det måste undersökas vidare.
Denna bur har jag sett på ett annat ställe också. Det borde finnas fler också i en stad som är av denna storlek. Men någon glas-, metall eller tidningsinsamling har jag inte hittat och det värker i hjärtat då jag, varje dag, kastar sånt som skulle gå att återvinna i soptunnan.
I Israel är det, som i Sverige, förbud att röka inne på restauranger. Det känns bra. Helgen i Damaskus flyttade tillbaka mig i tiden en aning. Där råder rökning tillåten överallt. Kommer ni ihåg hur det var när man var på puben och någon satt och rökte vid bordet intill? Eller när man gick på restaurang och skulle just sätta tänderna i den rödlätta oxfilén, då mannen/kvinnan vid bordet intill tände sin cigarett och middagen blev inte lika mysig längre. Så var det i Damaskus.
Calles norska kollega med fru blev tillfrågade om de ville ha ett rum för icke rökare eller rökare. De är båda rökare och sa "gärna ett rökrum".
"Ah, sa kvinnan vid receptionen, tyvärr har vi inga sådana rum kvar men det går bra att röka ändå på rummet. Vi ställer in ett askfat, det ordnar sig".
Vi fick aldrig välja rum. Det blev ett väl inrökt rum med askfat på toaletten! Nästa gång vet vi att vi kanske kan välja. Eller...? Frågan är ju om det är någon större skillnad i inröktgrad mellan rummen med det förhållningssätt som hotellet har.
Kommentarer
Trackback
