Summering
Så har nu strax fyra veckor gått och det kanske är dags att summera:
Innan jag for blev jag tillfrågad om vad jag trodde att jag skulle sakna mest. Det var en jättesvår fråga och jag vet fortfarande inte om jag längtar efter något speciellt som tillhör mitt liv i Sverige.
Vi har fått tag på kaviar och sill, vi läser VK på nätet och vi pratar svenska med varandra.
Lösviktsgodis hade kunnat vara en sak. Men hör och häpnad så har behovet inte dykt upp. Det finns dessutom ett mindre sortiment av lösgodis i vissa affärer. Kanske är det just detta som hindrar min abstinens att blomma ut. Jag vet att det finns att få tag på om det krisar.
Att kunna dricka vattnet direkt ur kranen kunde också vara en sådan saknad men än så länge går det bra att konka hem dessa 1 1/2 liters vattenflaskor som sedan ska kommas ihåg att läggas i kylskåpet med jämna mellanrum.
Naturligtvis saknar jag mina pojkar och mina andra nära ock kära (ingen nämnd ingen glömd). Men kanske har det gått för liten tid för att det ska vara alltför akuta känslor.
Innan jag for funderade jag lite över vad det värsta kunde vara som skulle hända hemma. Dödsfall naturligtvis och andra tråkigheter med speciella personer. Att spisen äntligen skulle lägga av eller att kylskåpet slutade producera kyla var tankar som dök upp men det kändes som om det var hanterbart.
En vattenskada for väl genom huvudet men vägra stanna någon längre stund. Men nu har det hänt.
Vattenskada från diskmaskinen.
Det verkar som grannen råkat mest illa ut.
Fattar ni hur utelämnad man känner sig när man sitter i Israel och ska försöka få tag på rätt instans som kan hjälpa en. " Tyvärr du måste ringa...."
Har just nu väldiga problem med att få tag på bostadsrättsföreningens försäkringsbolag. Hur kan man driva ett försäkringsbolag som inte svarar i akuttelefonen?
Och allt händer ju naturligtvis på helgen!
Nya tag behövs.
Lite avundsjuk är jag nog på den norska familjen här som sålde hus och bil, magasinerar möbler och andra tillbehör och kommer att köpa nytt när de kommer hem.
Don´t worry, be happy!
Om hundra år är det glömt!
Innan jag for blev jag tillfrågad om vad jag trodde att jag skulle sakna mest. Det var en jättesvår fråga och jag vet fortfarande inte om jag längtar efter något speciellt som tillhör mitt liv i Sverige.
Vi har fått tag på kaviar och sill, vi läser VK på nätet och vi pratar svenska med varandra.
Lösviktsgodis hade kunnat vara en sak. Men hör och häpnad så har behovet inte dykt upp. Det finns dessutom ett mindre sortiment av lösgodis i vissa affärer. Kanske är det just detta som hindrar min abstinens att blomma ut. Jag vet att det finns att få tag på om det krisar.
Att kunna dricka vattnet direkt ur kranen kunde också vara en sådan saknad men än så länge går det bra att konka hem dessa 1 1/2 liters vattenflaskor som sedan ska kommas ihåg att läggas i kylskåpet med jämna mellanrum.
Naturligtvis saknar jag mina pojkar och mina andra nära ock kära (ingen nämnd ingen glömd). Men kanske har det gått för liten tid för att det ska vara alltför akuta känslor.
Innan jag for funderade jag lite över vad det värsta kunde vara som skulle hända hemma. Dödsfall naturligtvis och andra tråkigheter med speciella personer. Att spisen äntligen skulle lägga av eller att kylskåpet slutade producera kyla var tankar som dök upp men det kändes som om det var hanterbart.
En vattenskada for väl genom huvudet men vägra stanna någon längre stund. Men nu har det hänt.
Vattenskada från diskmaskinen.
Det verkar som grannen råkat mest illa ut.
Fattar ni hur utelämnad man känner sig när man sitter i Israel och ska försöka få tag på rätt instans som kan hjälpa en. " Tyvärr du måste ringa...."
Har just nu väldiga problem med att få tag på bostadsrättsföreningens försäkringsbolag. Hur kan man driva ett försäkringsbolag som inte svarar i akuttelefonen?
Och allt händer ju naturligtvis på helgen!
Nya tag behövs.
Lite avundsjuk är jag nog på den norska familjen här som sålde hus och bil, magasinerar möbler och andra tillbehör och kommer att köpa nytt när de kommer hem.
Don´t worry, be happy!
Om hundra år är det glömt!
Kommentarer
Trackback
