IngerEbbhagen

Vår jakt efter julstämning förde oss idag till Nazareth. Hade fått ett tips om ett par affärer som var mycket bra och några andra som var mindre bra.
Hittade först de som var mindre bra och hade nästan gett upp hoppet när vi steg in i julgranskulornas paradis (nästan iallafall).



Köpte med oss både kulor och kottar. De hade några varianter som var riktigt spejsade


Sorry, lite dålig skärpa.

De hade tomtar också i olika storlekar och material.

Själva stan var inte smyckad på något vis. Men viss julrusch kunde vi ändå ana i vissa affärer.

Vi gick förbi ett konditori:



Tårtan som alla fotbollstokiga ungdomar (och kanske äldre också) behöver på sin födelsedagsfest. Den såg smarrig ut. Så gjorde även den chokladbakelse som Calle dreglade över. Sorry, nästan gång.

Mera stämning nu? Kanske. Hängde upp kottarna och några kulor i fönstret. Får väl glo på dom i kväll och sjunga en julsång.

I jobbet gör vi utvärderingar regelbundet. Det ska jag göra här med:

Den mesta onödiga sak jag tog med: Överdragsbyxorna (än så länge iaf)

Den bästa/mest använda: Böcker, både de jag tog med själv men även de jag fått och de jag lånat.

Något jag ångrar att jag inte tog med: Kandelabern eller annan form av ljusstakar

Något jag har lärt mig: Att det är jättesvårt (för mig) att hitta nyanserna i engelskan när man vill prata om något annat än väder och vind.

Något jag skulle ha gjort annorlunda: Skulle inte ha backat på den där stenen.

Bland det roligaste: Förrutom  våra resor och kanske då speciellt Petra, när mina vänner kom på besök. Och barnen  förstås.

Något som gör mig förvånad: Att jag blev så fäst vid de små kattungar jag mött. Dessutom att jag inte fått snuva av dem.

Något som gör mig glad: Att kunna ligga ute i solen och läsa den 14 december

Något jag skulle vilja ändra på: Kan man få vara kvar ett år till?


Vi har nu ganska precis tre månader kvar här nere. Calle vet inte exakt datumet för hemfärd men runt den 17 mars blir det nog.
I lördags sa vi adjö till den svenska familj som varit här nere sedan i januari. Det kommer att bli tomt.
Jag höll farvältalet till henne på engelska framför ett tjugofemtal på stationen. Snacka om att testa vad man klarar. Hela dagen gick jag och förbannade min dumhet att ha erbjudit mig. Men vad skönt det var när det var avklarat och jag landade med fötterna nedåt och hjärtat sjönk ner till sin vanliga plats och började slå normalt.

Nä, nu ska vi dricka glögg och äta pepparkaka och lussebulle.

Sent omsider har jag bakat lussebullar. Jag och torrjäst är inte riktigt vänner. Men här är de:



Hade med mig saffran hemifrån men hoppas hitta lite nere på stan där de säljer kryddor. Ska ta och titta i veckan. Skulle gärna baka den saftiga saffranssockerkakan som jag brukar baka hemma. Sen har jag ju saffransskorpor.. Tack tjejer!
Pepparkakor fick vi i jullådan. Det får räcka så med hembakat i år.

Citronerna i vår trädgård håller på att mogna. Snart kommer trädet att lysa gult.



Clementinerna/Satsumas hos grannen är mogna.



Pelargonian har just börjat blomma igen.



Rosorna slår ut igen.



Och för att då inte glömma vilken årstid det egentligen är och vilken högtid vi snart firar så får ni se vår nyinköpta krubba i olivträ.



Ikväll kommer vi att fira Lucia på stationen. De äldsta barnen ska sjunga med hjälp av de norsk/svenska föräldrarna.
P.S. Det var inte min idé.

Jag funderar på varför jag inte tog med en tomteluva.

Vi har haft besök från Damaskus. Erica har bott hos oss några dagar medan hennes man har installerat sig på sitt nya arbete i Jerusalem.
Jag tog med henne runt sjön och vi stannade på alla sevärdheterna.
Dag två regnade det men vi åkte till Haifa, vid medelhavskusten. En idé vi hade var att besöka en berömd Baháiträdgård.



Bahá'í-religionens hängande trädgårdar är en fredssymbol och lugn oas mitt i storstaden Haifa på Karmelberget. Det är en av Israels mest välbesökta turistiska sevärdheter.
Men tyvärr blir det ju inte alltid som man har tänkt sig.
Regnet öste ner och trädgården var stängd för besökare eftersom det fanns en halkrisk på de våta och hala sten-trapporna.
Svårt att se att detta skulle kunna hända i Sverige. Vi lägger nog inte den typen av stenplattor, tror jag.

Igår kom vår jullåda som försvarsmakten skickar till utlandssvenskarna. Många kilo vägde den. Den innehöll bl a sill i olika inläggningar, kaviar, skinkost, Bullens korv, senap, ärtsoppa (såklart), rödkål (humm), nypon- och blåbärssoppa, knäckebröd, chokladaskar, godis och mycket mycket mera. Det var faktiskt riktigt bra.
Vi fick också denna kväll överta de rester som den svenska familj som åker hem i helgen hade över i form av torrvaror. Så jag måste säga att skåpen är fulla ett tag framöver.
Vad vi kastade oss på först? Ja, Calle tog hand om godiset så att jag inte skulle äta upp allt direkt (sa han) men sen öppnade han en Gott&Blandat påse direkt.

Om lite drygt fyra timmar är det andra advent. Och ingen jullåda från Sverige ännu, men den har visst kommit till Jerusalem i alla fall.

Det senaste från sjukbädden är att det går åt rätt håll. Han kan vara upp och röra sig men ligger ju mycket eftersom det rekomenderas. I morse satte han sig i Volvon och vi körde förbi hans kontor och plockade upp en del papper som ska läsas. Efter middagen gick vi en liten promenad. Det såg lite stelt ut men funkade.
Magnetröntgenbilderna ska skickas till doktorn i Stockholm och bilderna från 1996 i Umeå ska också dit. Sen får vi se om det rör sig om samma bråck och vad experterna säger.
I morgon betalar vi in pengarna till nyårshelgen i Taba, Egypten. Måtte inget störa denna resa.

Nu är det så att det snart får vara nog med bedrövelser.
Calle har börjat känna av sitt diskbråck igen och har haft vissa problem att arbeta de senaste dagarna Han har legat hemma i sängen och vilat en del. Igår klev han ur sängen för att sträcka lite på sig och VIPS hade han så ont att han inte visste hur han skaulle bete sig.
Jag ringde en doktor som inte kunde komma på hembesök eftersom han bor så långt bort och klockan var tio. Han ordinerade vila i tre dagar och värktabletter. Men värktabletterna Calle har var inte starka nog.
Efter en del funderingar gick jag upp till vår värd och hon fick ringa efter ambulans. Ambulanskillen kom ensam men ringde snabbt efter en till ambulans med tre män i. Med gemensamma krafter och en del skrik från Calle fick de över honom på en bår och vi åkte till sjukhuset. Denna resa kostade ca 800 svenska kronor. Vi har det bra i Sverige, hörrni.

Jag har nu varit på Tiberias Cityakut. Och inte är det som i USA riktigt (för er som följer serien).
Calle fick ett eget litet bås och muskelavslappnande och värktablett och sen fick han stanna över natten. Jag sov i ett bås intill honom med en sjukhusskjorta som kudde och inget täcke. Sov inte många minuter. Calle och en yngre man var de enda patienterna. Sjukhusfolket tittade på tv och såg en komedi. De hade roligt.
På morgonen skrevs han in på ortopeden och har fått morfin i droppet hela dagen så det har varit en trött
och svårfokuserad man jag har hållit sällskap. Har gjort en magnetröntgen idag och efter många förfrågningar fick jag tillfälle att prata med doktorn och utlåtandet är:
Nytt diskbråck mellan kota fyra och fem!!!!!!
Imorgon ska han få träffa en neurolog och få mera detlajer.
Hur detta nu ska sluta vet jag inte MEN vi har ett otroligt stöd av försvarsmakten doktor i Stockholm. Jag har haft långa samtal med honom och i morgon hoppas vi att han kan ta del av svaren av magnetröntgen samt neurologens utlåtande. Tyvärr måte jag säga att de sjukvårdskunniga hade kunnat vara bättre på engelska. Och maten är nog inget vidare.

En olycka kommer sällan ensam heter det och det kan jag verkligen skriva under på. Jag kommer ihåg många år tillbaka då jag hade en gammal rishög till bil som ändå gick hyfsat bra tills man varit inne på besiktningen och fått klart tecken att köra ett år till. Typ två veckor efter rasade hela motorn plus att rosten bet sig in och förstörde karossen både fram och bak och mittemellan.
I fredags när jag åt middag, lax och potatis, så stötte jag på något hårt när jag tuggade men trodde väl att det var något från laxen som inte skulle vara där eller att jag tappade den provisoriska lagning i underkäken. Men inte då, när tungan gjort sitt så kvarstod faktumet att det var en bit av min tand uppe till vänster som fattades. Dj..lar vad det ilade.
Nog kan man bli trött för mindre. Dessutom så är det en krona och i min värld kan jag ju tycka att den ska hålla.
Turligt nog så hade jag en tandläkartid idag, söndag och fick dels min amalgamlagning ersatt men dessutom lagade han också min krona. Men det är ju bara temporärt jag måste ta tag i det när jag kommer hem.
Men tillbaka till liknelsen om bilen. Jag var hos tandläkaren hemma i januari. Tog ett eget initiativ eftersom jag skulle ner hit plus att jag inte varit hon tandis på kanske två år (de hade missat och kalla mig). Allt var bra. Jo jag tackar. Tio månader senare tappar jag alla mina tänder känns det som.

Idag har vi tänt ett av de fyra ljusen samt druckit glögg. Härligt.

Väntar med spänning på den låda som försvarmakten skickar ner tll de utlandboende under jul och nyår. Den ska innehålla både det ena och det andra.
Återkommer med en detaljerad lista över innehållet.

Idag jag tog en promenad i Switzerland forrest. Jag har hittat en liten grusväg som slingrar sig drygt halvvägs upp på bergets utsida. Jag har gått där tre gånger och alla gånger har jag gått en bit längre och har alla gångerna haft som mål att komma ut någonstans. Men än så länge har jag fått ge mig och vänt tillbaka eftersom det är ju så man ska ju orka tillbaka också. Men jag har som mål att ha gå hela vägen innan jag lämnar Tiberias. Ska kanske passa på en dag Calle är hemma så kan jag ringa efter skjuts om jag inte orkar gå tillbaka :)
Det är en väg där jag sällan möter någon även om hjulspår vittnar om att det kör bilar där ibland. Djuren går lite hur som helst i den här skogen och eftersom det är ganska brant så händer det väl olyckor ibland förstår jag.
Kokadaver:



Idag var det ett sto och hennes föl som sprang ner på vägen strax före mig. De travade lugnt på, vände sig om ibland och kollade på mig men hade ingen brådska. Efter en stund kom jag ifatt dom men vågade inte gå förbi på den smala vägen, tänkte att stoet kanske känner sig trängd och sparkar bakut. Så jag gav dom lite försprång och beundrade utsikten ett tag.



Sen vek de av  och jag kunde fortsätta.

Hade jag varit hemma nu så hade jag haft fullt upp med att stryka julgardiner, sätta fram adventsstakar oh hänga upp adventsstjärnor. Kanske till och med känna lite stress över allt som ska fram och stå klart på söndagsmorgonen.
Här har jag med mig en adventsljusstake som jag dekorerat med, i brist på mossa, parfymluktande (nästan stinkande) torkade rosenblad. Men det blev faktiskt bra. Snart dags att tända första ljuset!

När vi packade våra lådor inför resan så diskuterade vi om vi skulle ta med vissa julsaker. Kan man ha stakar och tomtar? Stakar har visat sig vara svårt eftersom vi inte har några fönsterbrädor men stjärnor hade varit möjligt. Tomtar, ja kanske men samtidigt känns det väldigt avlägset. Förrutom adventsljusstaken tog jag med fyra tallriksunderlägg i hårdpapp med tomtemotiv som jag köpte på rea på Clas Olssons.

Nere på stan finns det överhuvudtaget inte en enda julpryl som jag sätter i smband med julen. Det är som om någon bestämt att i år hoppar vi över julen. Det finns de som säger att om vi vill hitta lite jul så ska vi åka till Nazaret eller Betlehem. Den förstnämnda ligger i närområdet. Tror jag måste åka dit och se om det stämmer och hur stor plats julen tar i så fall.

Och som sagt, för tusende gången, det är obegripligt att det snart är jul för i trädgården växer en blomma:



Vacker, eller hur?

Två beslut blev tagna idag. Dels ringde jag tandläkaren och sa upp makeover´n. Satsar bara på den tand som är i akut behov av fyllnad.
Sen så har jag undersökt möjligheterna till gym och beslutade mig för ett på vägen ner till stan. 3 månader och 1100 kr fattigare. Kastade mig genast på crosstrainaren och sedan maskinerna för armar, ben och rygg. Det var riktigt härligt.

Nej, förresten, tre beslut blev tagna idag. Idag tog jag äntligen steget fullt ut och skaffade läsglasögon. Jag har nog behövt dom ett tag. men jag har lånat Calles när det har varit kris. Men så fick jag en bild framför mig där jag mitt i vintern fullt påpälsad sitter i solsängen huttrandes över en bok eftersom jag bara kan läsa då jag sitter ute i dagsljuset. Men nu är detta hot avvärjt och jag kan kan läsa morgon, middag, kväll, ute som inne och i skum belysning.
Men jag tror det dröjer ett tag tills jag tar med dom till affären. Kanske ska jag ta med dom till restaurangen som jag ska äta på ikväll. Det är alltid bra att slippa gissa vad man beställer.

Nog är det väl sjutton också.
Jag köpte med mig en Orbitrek Crosstrainer från Tvshop till Israel. Jag har varit nöjd med den. Hjulet hade kunnat vara tyngre för jag har för länge sedan nått max och för att få ut så mycket svett och kalorier som möjligt av den så står jag 50 minuter på den och ibland känns det länge. Tvn är i detta läge min bästa vän.
Men den har funkat suveränt för mina slitna knän och det är ju skönt att ha nära till sitt gym. Men nu ska jag berätta historien om en Orbitreks liv, leverne och död:

För några månader sedan började den låta en aning när jag använde den, sen blev det lite mera och det lät som om något slog i den. Men trots en del efterforskningar så hittade vi ingen lösning på problemet.  Detta ljud blev högre tills en dag då det plötsligt mitt under en träning försvann helt MEN ersattes av ett gnisslande istället. Detta gnisslande har bara ökat så de senaste veckorna har jag arbetat med de gula hörsel"duttarna" på. 
De senaste dagarna har även själva ramen börjat röra sig i sidled och detta ledde till att kedjan hoppadei lördags. Calle lagade den snabbt och jag kunde fortsätta men hela maskinen rörde sig så mycket att jag gjorde ett halv varv på stället på ett par minuter bara OCH så hoppade kedjan igen.

Det är bara att inse att det är över, slut och finito med Orbitrek för min del. Nu är det att hitta ett gym som har högsta prioritet. För jag har väldigt svårt att tänka mig fyra månader utan träning där svetten lackar och musklerna får arbeta. Promenader i all ära, men det behövs kombineras med något annat.

Så har jag nog bestämt mig för att bara laga den akuta tanden och strunta i make over. Rätt eller fel? Ingen aning men det får bli mitt beslut.

I matvaruaffären säljs det mesta av köttet, kycklingen och köttfärsen över disk. Det finns ett mycket litet utbud som säljs fryst. Det är så lite att det är försumbart. Jag köpte grytbitar en gång frysta men hälften gick bort i senor och fett så det gör jag inte om. Det finns dessutom inget kött som är paketerat och ligger i kyldisk och väntar på att kunden själv ska välja storlek och köttyp och ta med till kassan.
Vid ostdisken är det snarare tvärtom. Inte att det mest sälj fryst ost men det är väldigt populärt att köpa skivad ost färdigpaketerad och likaså riven ost som rivits i affären och lagts i en plastburk och gör man det så behöver man inte stå i kö alls där. Pålägg kan man endera köpa i "påläggsdisken" eller i färdiga förpackningar. Ska man köpa köttfärs, ost i bit och salami över disk så måste man stå i tre köer vid tre olika diskar. Man ska ha gott om tid.

Det finns inget kölappssystem vid köttdisken och detta utspelades sig i förra veckan:
Jag kom fram till köttdisken och framför mig expedierades en man och en äldre kvinna väntade på sin tur. Det tog tid. Kvinnan tittade på mig och sa något. "Sorry, just english", sa jag och då pekade hon på sig själv,  på mig , på köttdisken och sen på oliverna och det andra inlagda på lösvikt just bakom oss. Jag förstod att hon vill att jag skulle säga till när det var hennes tur.
Så kom en yngre man och konstaterade mer eller mindre att han var bakom mig i kön och att jag skulle hålla hans plats. Sen gick han vidare och fortsatte att handla. Jag funderade ett tag på om jag skulle hämta honom när det var hans tur men kom fram till att det inte kunde vara mitt jobb, eller?
En yngre kvinna kom och undrade om jag var sist i kön." Nä", sa jag och berättade att det var en man någonstans i butiken som var efter mig. "Ok", sa hon och ställde sig och väntade.
Så var mannen klar och jag klappade lätt den äldre kvinnan på axeln just som hon äntligen hade bestämt sig för vilka oliver hon skulle välja. 
Plötsligt var det min tur och precis när jag var klar kom den yngre mannen inseglande på idealtid. Den yngre kvinnan hade för ett kort ögonblick glömt bort att det var en lika ung man före henne i kön men hon drog sig snabbt tillbaka när hon insåg sitt misstag.
Ja just då kändes det lätt men nog skulle det vara ännu lättare om det fanns kölappar? Och eftersom vi blivit varnade för folk som tränger sig före (och har också upplevt det, framför allt i kassorna) så kan jag aldrig känna mig helt avslappnad i det israeliska kösystemet.

Något annat som skulle vara förnämligt om det fanns är en "nästa kund" skylt i kassan. Som det fungerar nu så matar nästa kund på med sina saker på tok för tidigt och det kan vara svårt för kassörskan att veta när det är dags att stoppa. Man måste hela tiden hålla ögonen öppna. "Bygg inte berg av varorna" är en underskattad regel.

Har beslutsångest på hög nivå när det gäller mina tänder. Eftersom man numera får 50% i ersättning för tandläkarjobb över 3000 kr så vet det gudarna om min makeover egentligen lönar sig ekonomiskt. Jag har fått prisuppgifter från min tandläkare hemma men det är ju hur svårt som helst att jämföra eftersom min tandläkare inte sett min mun och gett ett kostnadsförslag.
Det blir väl förmodligen så att jag inte uppsöker tandläkaren hemma för detta utan kommer att vänta tills nästa plomb ramlar ut och först då gör en makeover´n, kanske.
SUCK!

Nu förstår jag hur författare känner sig som vill/måste prestera en text, men som inte kan. Jag hade fullständigt slut på idéer... tills nu förstås.
Igår använde jag som vanligt tandtråd före kvällsborstningen då plötsligt ska det plopp och något flög ur min mun, landade på golvet och rullade iväg en bit. Hann tänkte en massa fula ord och dollarsedlarna flög förbi i en farlig fart medans jag med tungan kände mig försiktigt omkring i munnen och så småningom hamnade i det djupa, avgrundsliknande hål som blir efter det att en stor amalgamplomb stutsat ut.
Sökte hjälp via mejl bland medföljande om de hade en aning om vilken tandläkare som gäller (helst en som pratar engelska). Snabbt fick jag två separata svar med samma namn och jag ringde. Jag fick komma klockan 17.00  Alltså, det är ju söndag men i Israel är det typ, måndag.
Han pratade mycket bra engelska och hade studerat till tandläkare i Lettland (nästan hemma!). Hade en mycket liten mottagning mycket centralt. Han röntgade och berättade allt som var värt att veta angående mina tänder eller rättare sagt mina lagningar. Jag fick också hålla en spegel så att jag själv kunde titta när han berättade. Det påminde mig lite om när jag gick i ettan och vi hade med en spegel hemifrån för att titta på tungan och munnen när vi skulle uttala de svåra ljuden.
Jag hade otroligt många hål under en period av kanske 12 år. Det är de lagningarna som nu börjar ge vika och ramla ur munnen och ner på golvet.
Så efter en del beräkningar och berättande om karies som letat sig in mellan lagning och tand så kom han fram till att det fanns sju ställen som han ville göra något åt. Två, däribland den plomb jag tappat, är stora arbeten. De andra fem är  mindre och så var det polering och kanske annat också. Rena makeover´n i munnen alltså.
Materialet han kommer att använda har jag inte namnet på men det är framtaget i Italien och man bygger upp tanden med materialet och det är vitt!!!!!
Äntligen kommer jag att slippa en del av mina fula amalgamsvarta tänder.
Kostnaden då? Ja det är ju inte lätt att veta vad detta skulle kosta hemma men i regel är arbetskraften mycket billigare här. Och eftersom jag inte har koll på materialet och vad det kan kosta hemma, om det finns överhuvudtaget, så är det svårt att jämföra. Men jag vet att sätta in kronor kostar en hel del. I alla fall vill han ha ca 6000 kr i svenska pengar för detta arbete.
Om någon är tandläkare av er som läser detta kan ni väl skriva en rad. Jag ska tillbaka den 30 nov för första ingreppet. Den 23 december kommer min mun att vara som ny. Kanske sätter jag in en bild före - efter.

Go´kväll!

Jag ligger ute i solen.och läser, tar tillvara de få timmar solen letar sig in på vår tomt. Redan vid tolv-halv ettiden försvinner solen bakom hustaket.
Benjaminfikusen som vi har som häck mellan oss och grannen tappar sina blad.
Det är 22 grader inne på kvällen och jag fryser.
Täcket är instoppat i påslakanet.
Igår tog jag på mig svarta långbyxor och konstaterar att jdet var första gången på sju månader som jag hade långa långbyxor.på mig. Jag konstaterade också att jag måste nog köpa mera vinterkläder.
I fredags hade jag läderstövlar och skinnjacka. Och det är typ 18-20 grader ute!!!
Här säljs det och bärs fodrade vinterstövlar. Hemma hade man blivit uttittad, här blir man uttittad om man kommer i sandaler och kortbyxor!
Det är idag tre veckor kvar till första advent och jag måste httta ljus till adventsstaken. Kanske blir det en resa till Ikea.

Ligger med kameran i högsa hugg för att få en Paparazzibild på de faraokatter som ibland kommer förbi. Men de är lite skygga. En dag prasslade det till och en mamma och fyra ungar gick förbi. Tyvärr var kameran utom räckhålll, såklart.

Senare idag ska vi ge oss ut på jakt efter sill. Abbas sillburkar, tre olika inläggningar, finns i ett par affärer en bit utanför vår stad. Sill, potatis, kanske en snaps! Mmmm.

Har jag berättat att våra grannar är fransmän och storrökare? Att de är storrökare känns på lukten. Cigarettröken ligger ibland tät över terassen. Att de är fransmän hörs när de korkar upp en vinflaska till lunch. Nä, skämt åsido så har vi varit hemma hos dem en gång och lärt oss allt detta.

Förra fredagen var det inbrott hos en av FN familjerna. Pengar och smycken blev stulna medans datorer, tv och passen lämnades kvar. De hade larm och det tjöt men grannen bedömde det som att det inte var någon idé att ringa polisen eftersom det ändå skulle ta så lång tid och tjuvarna skulle vara borta när polisen kom!
Vi bor ju inte i världens mest inbrottssäkra lägenhet så visst finns tanken på att det kan hända oss också.
Vi har nu vidtagit vissa åtgärder när det gäller kontanter, smycken och bilnycklar. Men det gäller ju att hitta sakerna  också när man behöver dom.

Nu har vi haft främmande igen och det är lika roligt som alltid.
Vi hann med en mängd saker bla:



bad och gyttjeinpackning i Döda havet. Snyggt va?
Huden känns otroligt len efter ett dopp, Men det går snabbt över när man torkar och saltet ligger i ett tjockt lager i huden.

Nytt för Calle och mig var besöket i Betlehem, Jesus födelseplats. Där hade man byggt en kyrka (som oftast på platser som har med Jesus liv och leverne att göra) över det ställe som sägs vara platsen.. Vi hade privat guide som visade oss runt i kyrkan.
Besöket i Betlehem började och slutade i en souvernirbutik. Efter en del funderande köpte vi en krubbe gjord av olivträd. 

Här ska jag precis gå in genom Ödmjukhetens port. De gjorde, en gång för länge sedan, porten så liten att det skulle vara omöjligt för tjuvar att komma in med häst och vagn.



Annars så har  regnvädret dragit bort och det är nu sol och ca 28 grader på dagen.

I natt när vi var på väg tillbaka från flygplatsen var det ett vackert åskväder på himlen. Vi såg de elektriska trådarna i en mängd olika mönster och det var imponerande. Däremot klarade vi oss från det värsta skyfallet. Jag körde ifrån det med våran snabba bil.
Idag har det regnat en stund och åskan har mullrat i bakgrunden.
Regnet luktar som hemma och det känns uppfriskande men en stor skillnad är att det blir så smutsigt efter ett regn. Utemöblerna behöver torkas av, bilen blir alldeles prickig och uteplattorna blir jordiga.
Inser att tvätten kommer att torka sakta i vinter och att den råa luften kommer att sprida sig in i lägenheten från golv till tak  Precis som de sagt de som varit här en vinter redan. Tänk att de måste få rätt!

Vi har hitills låtit solen värma vårt vatten. Ibland på morgonen och sent på kvällen har vi varit utan varmvatten men det har snabbt värmts upp när solen lyst på dagen. Men nu måste vi så småningom lära oss att planera när det är dags att värma upp vattnet. Det tar en timme säger landlorden och man vill ju inte stå naken i duschen när man kommer på att det hade varit en bra idé att slå på strömbrytaren för en timme sedan.

 Det är en viss skillnad i temperaturen nu. Dagarna blir inte lika heta som i juli och kvällarna ganska klara och friska.
Affärerna har plockat fram höst och vinterkläderna och jag tror att det är dags att tänka lite mörkare kläder även för mig. Iallafall på kvällarna. Men med 28 grader på dagen känns det ju fortfarande som en svensk hösommardag.

På tisdag får jag besök igen och det ska bli roligt. Vad vi riktigt ska hitta på är inte planerat i detalj ännu. Tänkte att även främmandet skulle få ett ord med i lagen.